Jaha, då är vi i England och ska fira jul med Hans släkt. Hans bror och fru med två barn bor här en bit utanför London. Farmor är också med och DET är bara att bita ihop inför hennes alla jobbiga komentarer. T.o.m barnen blir less på henne för hon ska vara med och fixa, bry sig,  plocka upp allt, lägga sig i kommentera, och tycka och och och och...ja lite halvgalen kan man bli..... Men jag och Hans har lovat oss själva att låta henne hålla på så hon mår bra...  jag behöver inte bry mig och inte han hellet, men det är ju svårt att låta bli ibland när hon kommentarar ALLLLLT.... Hon är en pigg 80-åring och har hängt med oss i Londoncity hela dagen, det är bra för en  gammal dam i sina bästa 80.

 Det är svårt att ha lämnat hundarna i Dalarna, men jag vet attd e hard et hur bra som helst med syrran Matilda... men jag kan inte rå för att jags SAKNAR dem sååååååå, men Hans påpekade att han INTE kunde hålla med mig, men han har puffat i alla fall ,fast inte de har djur så inte är det bara djuren som gör honom allergisk... I wonder what ????

i morgon är det dop och sedan kanske lite mera shopping, jag har inte fått handlat ngt, bara barnen. Jag är lite sugen på att få ta med en palm hem, en palm som klarar klimatet hemma, men hur ska jag få hem den ???? ja, vi får se om jag hittar ngn större blomsteraffär....

Hittade ett par snygga stövlar som jag nog shoppar i morn, men måste prova dem först....

Nu piper Hans att jag måste vara trevlig såååå..

God jul alla

Kramkram

...men inte känner jag någon julestämning heller. Jag behöver snö för de känslorna...men men ledighet säger maninte nej till Men jag vet inteom det blir så mycket ledighet i jul. Först en vecka i London sen 4 dgr tävling och den 7:e börjar vi jobba, undrar om man är människa efter 4 dgr tävlingen???

Vi har haft luciamys på klubben, alla agilityälskare, med fika, gröt, skinkmacka och tipspromenad. Såååå mysigt att umgås även så :o) Eldsjälarna Elisabeth och Louise ordnade kalaset takotack. Naya fick vara med och socialiserade - hon gillar agilityfolket skarpt och kryper gärna upp i någons knä, så skönt att hon är framåt. Men lite läskigt blir det ibland då det blir lite väl mycket runt om henne, men hon är ju bara 6 månader på fredag, min lilla snutta.

Simmade Nixxa idag, hon gör det så bra, men gillar det inte alls...men hon biter ihop och blir såååååå toklycklig efter passet. När vi fönar pälsen då är hon helt galen hahaha.... Naya ligger bara på en tjock madrass och tittar på Nixxa, då. Normalt sett skulle hon ha hakat på och attackerat henne, men hon ser att det där måste Nixxa få utlopp för själv. Kloka små djur.

Vägde då lilla Nayabaja och hon har förtillfället stannat på 3.45kg som hon vägt nu i fyra veckor . SÅ vi får väl se om hon har tänkt att ta 0.5kg till och bli en 4kg klump, eller om hon tänker bli en liten loppa. Jaa, söt och pluttig och så svår att låta bli att gossa med, så får hon bli hur stor eller liten hon vill. Hon är helläcker att träna med och jag längtar sååååå till gräset på klubben så man kan åka upp när man vill. Ridhuset i söndags var andra passet för henne i ridhusmiljö. Hon var så taggad och vill INTE vänta på sin tur. Inte Nixxa heller , så nu har jag fått två bjäbbiga hundar som måste vänta i bilen för att inte göra alla skogstokig. Kanske en bur med filt kan göra dem tystare, ska prova nästa gång. Men jag har ju önskat detta, även med Nixxa = mer taggad....

Jag har kört två + två portar med Naya, och då vi nu skulle ta hinderstöd så tror hon att hon ska slingra sig igenom slalomportar, det såg riktigt roligt ut innan hon fatta att hon bara skulle igenom portarna, inte slalom. Hon studsar och snurrar och vill bara jobba, såååå kuuuulllll.... Måste komma ihåg att inte köra för länge med henne, så jag inte dödar hennes taggighet. Samt träna på starter, så jag inte får en tjuvstarthund :o)

Target har vi kört och det går bra, men jag vetinte vad jag vill ha ut av den???? Jag har funderingar men vill ha en clinic på running kontaktfält, eller vad det heter, och om mankan ha targeten med som en bit att trampa på men inte stana på...? ...?.... jaa, det far runt i min skalle hur jag vill ha det.......

Nu åker vi snart upp till Dalarna ochlämnar de små fyrbenat liven till systeryster. Skönt att veta attd et är till henne så jag kan släppa hundarna. Men helst hade jag ju velat haft dem med mig.... gud vad tid jag skulle ha haft med dem under lovet då... nu försvinner en hel j-v vecka. Och sedan är det Kistamässan. Jag som hade haft förhoppningar att få henne rumsren under jullovet...men men det får bli ett annat lov....

I mellandagarna ska Nixxa till en ortoped. Hoppas det hittar ngt så vi kan få besked. Nu har det gått 6 månadet sedan första trebentheten och inget vet vi än..... Alla tränar och kör kombinationer i ridhuset och vi kör bara själv, med Naya. Förra söndagen så körde jag cirkelträning med Nixxa och serpentiner, men det kan jag lika gärna göra på promenaderna. Men man vill ju liksom vara med i gänget.....

Lite förändringar på jobbsidan. Jag ska börja med en 2:a efter jul 40% och även ha kvar mina 5:or men bara på 60%. Det ska bli så spänande. Jag ska dela 2:an med en annan lärare och sedan är tanken att jag ska följa dessa elever ändå upp i femman. Så det ska bli spännande, men jag vet att det kommer att bli mycket dubbeljobb - föräldramöten, planeringar, samtal, elevgruppen, hembrev, mentorskap, skoldagböcker, you name it!!!  En anna tjej ska komma in i min 5:a tors-fre så jag tror ändå attd et kommer att bli toppenbra. Men att arbeta i stvå arbetslag kan ju blli lite kluvet ett tag. Men det är ju bara våren sen har jag bara en klass igen...... Mina gulliga 5:or blev så ledsna, jag kommer att sakna dem otroligt mycket när jag släpper dem efter våren. De är ett härligt gäng :o)

Igår var vi på återsbeök och träffade sjukgymnast Anna och Nixxas höger knä och ben är starkare än det var sist vi sågs. Rehab och simning har gjort susen på den biten - 12 veckors simning och styrka i koppel.Nu var det så att hon ändå inte kan fatta varför hon blir trebent emellanåt, vilket har varit sällan, men det har dock hänt en 2 ggr nu under rehaben. Anna kan inte luxera knät som man kan när det är en knäluxation, utan Nixxa var bara överrörlig sist, vilket nu är mkt mer stabilt. Musklerna sitter fint. Anna klämde vidare på Nixxas has och på knölen (som vi trodde var svullen och som vi kylde i somras då hon hoppade på tre ben första gången...) och hon ömmade igår och visade obehag när hon klämde och drog i den. Vilket då kan tyda på sheltihäl ???!!!???  De pratade om att Nixxa kan ha en mkt hög smärttröskel och visade inget obehag förra gången de "slet" i henne. Inte ens när hon var drågpåverkad sist. För sist då både vet och sjukgymn kände på "knölen" så visade hon inget obehag, så vi ska gå vidare till Södra djursjukhuset till en ortoped som jag blev informerad om var bra, som ska titta på hennes "hasknöl" och om det kan vara ev, sheltihäl. Anna tyckte ändå att även sheltihälen borde kunna gå att rucka mer med om det skulle vara sheltihäl, men Nixxas kropp menar hon är så stabil så hon kan inte rucka leder mm. Så Anna har bryderier över vad det kan vara och att hon blir trebent ibland. En op vill jag helst inte alls göra.... vill ha Nixxa hel som hon är, ett ingrepp är alltid ett ingrepp :o(Vi skulle iaf fortsätta med tyngder, åttor, serpentiner och simning tills nya rön fr ortoped kom. Eftersom vi inte varit hos någon riktig ortoped ännu utan det är bara tre veterinärer som har kikat på henne som sedan remiterade till sjukgymnasten som hoppades på att en rehab skulle räcka så blir det nu ortoped. Men skulle det nu bli op för ev sheltihäl, så känns det bra att Nixxa är så välmusklad efter rehabträning så hon snabbt kommer tillbaka igen. SÅ vår tävling i Kista kan jag ju glömma. Anna avrådde såklart vilket jag har full förståelse för... men kan det vara trist, tristare - tristas ibland..... JAG ÄR SÅ LESS !!!!!!   Framförallt då hon inte får ngn diagnos och då de inte hittar ngt. Röntgenplåtarna var hur fina som helst och de drar och sliter i henne och kan inte hitta något..... Ska man vara glad eller ledsen, ja det är the question ? ? ? Hittar ortopeden inget så visste de inte vad de skulle göra ??? Jaa, det är ju bara att gå vidare...Här en bild från våran härliga helg i Karlstad. Nixxa och jag hade några häftiga upplevelser där, som jag myyyyser av då jag kommer på dem eller ser bilder ifrån helgen..... Dit vill vi igen :o)Men här sitter hon efter näst sista loppet som vi fick gå av, då hon gjorde sig riktigt illa. Tur lillmatte kom så hon fick gosa lite, fast hon inte är ngn goshund ;o)Nixxa är så gossig och mysig nu så jag undrar om hon ska börja löpa om två månader. Sist hon löpte var i mars förra året, så det kan vara dags. Hon hoppar upp i soffan och sitter nära nära, det är såååå mysigt... Och så är hon ju världens bästa lekmamma och ligger på rygg och gnager lite på Naya, och så visar hon tänderna som Naya bara skrattar åt...och så får Naya gnaga lite på Nixxa. Skönt at mankan le åt de sakerna i allt elände........Heeeeeeelg sköööönt :o)